Okej, så jag vet att det inte har kommit ut några kapitel på sista tiden. Förlåt.

Men så här det, jag har fått några snälla komentarer på min instagram om att två tjejer vill vara med i min svenska novell.

Så jag måste ändra på min novell SANDRA gillar numera ZAYN.

Jag måste tänka om nu lite men det ska nog gå bra.

Så tack till er tjejer för komentarena, Sofia & Felica :)

Haha xD

- Så vem blir det? Jenny tuggade högt med munnen full med popcorn och höjde ögonbrynen.

– Jag... Louis...

– Det var det, nu då? Sandra log och kollade ut genom fönstret.

– Vi hade en ganska korkat bråk förut va? Både du och Jenny nickade.

– Ska vi gå och lägga oss? Jag börjar bli trött! Sa du.

– Visst. Jenny och Sandra nickade. Ni gjorde er i ordning och gick och lade er och efter bara ha legat i två minuter under täcket somnade du och du hade en känsla av Jenny och Sandra hade gjort exakt det detsamma. Dagen efter hände det inte mycket, båda Sandra och Jenny var tvungna att åka hem till sig tidigt så du bestämde dig för att ta en promenad. Jenny och Sandra hade bara sovit över natt men det kändes som dagar. I parken var det ingen människa som syntes till bara några ankor som låg och guppade på sjön. Du satte dig på samma parkbänk som för en dag sedan. Du satt länge och kollade på dom guppande ankorna innan du gick hem. På vägen så insåg du att det var söndag och att skolan skulle börja nästa dag. Du släppte ut en ljudlig suck och gick in i ditt hus igen.

Poor Liam xx

Ni gick in huset igen. Sandra kom ut från vardagsrummet, med ett leende på läpparna.

– Kan vi göra lite popcorn? Sandra pekade på sin mun.

– Visst. Du gick ut i köket och satte på en påse. Sandra och Jenny gick in i vardagsrummet igen. När popcornen var klara tog du in dom i vardagsrummet.

– Sandra, sanning eller konka?

– Hm… Sanning.

– Okej. Jenny korsade armarna och tittade upp i taket.

– Liam eller Zayn? Sandra gapade.

– Ehmm, om jag måste så Liam.

– Jenny, sanning eller konka?

– Konka! – Säg vem du tycker bäst om bland killarna.

– Harry.

– Tjejer, vad gör ni?

– Du satte dig bredvid dom på golvet.

– Hörs inte det?

– Vi kör sanning eller konka. Jenny tog snabbt skålen med popcorn som stod bredvid dig och ställde den bredvid sig själv och Sandra.

– Skulle jag kunna få ett äpple också? Sandra reste sig upp.

– Visst, du vet var dom finns. Du pekade mot köket. Hon var borta i en minut och kom tillbaka med ett rött äpple.

– Okej, d/n, sanning eller konka? Jenny gav dig ett flin.

– Ehm, konka antar jag…?

– Okej, säg samma sak som jag fick fast med din åsiskt såklart. Vem av killarna?

– Ehmm, oj… jag antar att det måste bli…”?”

- DU VET VÄL INTE!? HUR KAN DU VETA HUR JAG KÄNNER!? Du grät också nu.

– Men tjejer, vad håller ni på med!? Kan ni lyssna på er själva en minut? Jenny ställde sig upp.

– Vad har vi sagt? Jo, att vi aldrig ska ge upp hoppet och vet ni vad? Jo, visst det är ungefär 5 på miljonen som får träffa dom, visst, visst. Men hur vet ni? Hur vet ni att ni en dag INTE kommer träffa dom? Du kan berätta det i himlen till mig för så länge du lever har du fortfarande en chans inte så stor men en chans. Ge inte ge upp! Jenny stegade ut ur rummet och du och Sandra satt kvar i soffan och skämdes. Jenny hade rätt, Jenny brukar ha rätt. Du torkade bort tårarna och gick ut i köket. Där låg det en lapp på bänken ” Vi har gått på bio/Mamma & Pappa.” Du gick ut till hallen och öppnade dörren och där på trappan satt Jenny med händerna i sitt huvud. Du satte dig bredvid henne och kramade hennes rygg.

– Vi ska, för vi har fortfarande en chans. Sa du och Jenny nickade svagt.

Ni hade det bekväm och rolig tid när ni satt där alla tre i soffan framför tv:n och kollade på de 5 killarna som egentligen inte är killar längre. De är så mycket mer vuxna nu, du kommer ihåg de gamla dagarna. När dom fortfarande var med i X – factor, du skrattar lite tyst för dig själv och känner att de gamla minnena kommer fram bakom dina ögonlock.

– Jag står inte ut! Skriker Sandra ut efter en evighet av tystnad. Både du och Jenny vrider snabbt era blickar till henne. – Hur kan ni stå ut? Hur kan jag? Du och Jenny utbytte några undrande blickar. Sandra gav dig en ledsen blick.

– Sandra, vad menar du? Jenny lutade sig emot Sandra, men Sandra fläktade bort henne. Hon vinklade handen mot tv:n. – FÖRSTÅR NI INTE!? VI KOMMER JU ALDRIG I HELA VÄRLDEN TRÄFFA DOM, NÅGONSIN!? FATTAR NI INTE, HUR KAN NI INTE FATTA DET!? Sandra grät.

Du öppnade munnen…

I köket var din favoritmat uppdukad, det låg några presenter på bänken och det var ljus och mysig stämning. Din mamma gav dig en kram och log.

– Nu ska jag låta er tjejer äta ifred. Sa hon.

– Men mamma, ni har ju redan firat mig…? – Jag vet, men det var bara hälften av presenterna du fick då. Det här har varit planerat länge, så vi sparade en del.

- Va? Hade ni bestämt det här?

– Ja, ända sedan jag och Jenny åkte. Sa Sandra.

– Men kom nu äter vi, jag är jättehungrig. Sa Jenny. Du tyckte måltiden var jättegod och i presenterna låg det kläder, en film och lite annat. När ni hade ätit färdigt kom din mamma tillbaka och sa att hon hade gjort i ordning till er i vardagsrummet. Ni gick in vardagsrummet och tv:n var kopplad till datorn så du tittade på Jenny och sedan på Sandra. – Funny moments! Ropade ni alla tre.

- Hej tjejer! Jag tänkte att ni ville ha det mysigt. Sa hon. Du kollade lite konstigt på din mamma för att sedan flytta den till Jenny och Sandra som sprang ner för trappan (den biten ni hade kvar) och hjälpte din mamma med kassarna till köket. Du gick långsamt ner för trappan. Men blev på knuffad att gå upp igen av Sandra och Jenny som gick bakom henne.

– Nej,nej upp igen. Du blev förvirrad av allt som hände men bestämde dig för att lyda dem. Du gick in på ditt rum igen och Sandra & Jenny blev som vanligt igen. Sandra babblade på om hennes resa och Jenny om sin tills din mamma ropade.

– Nu är det mat tjejer, kom ner! Jenny ställde sig genast upp och sprang ner för trappan medans du och Sandra tog det lugnare. Du gick bakom Sandra i trappan men stannade när ni kom fram till köksöppningen (köksvalvet.) Du gav till en häpen blick.

– Grattis!!

Du, Jenny och Sandra hoppade upp för trappan och smet in på ditt rum och satte er på din matta som låg på golvet. Ni satte er i en ring och du ställde 1D world påsen i mitten.

– Asså tjejer, ni hade inte behövt… Börjar du.

– Det är klart! Sa både Jenny och Sandra samtidigt. Du tog påsen i mot dig och öppnade den, men stängde den snabbt igen.

– Tjejer, det är för mycket för mig!! Skrek du och sköt påsen bort från dig.

– Var inte larvig! Öppna nu! Sa Jenny otåligt. Du tog fram påsen igen, öppnade den och tog fram två tröjor. En hoodie och en t-shirt. Du gav ett lyckligt tjut och Sandra och Jenny skrattade. Du kollar ner i påsen och det fanns mer… Our Moment, body lotion och parfymen. Lite 1D smink från alla killarna och en poster. Du började gråta av lycka.

– Men du sluta gråta nu, vi hör din mamma! Vi går ner! Sa Sandra. De drog dig ner för trappan, där stod din mamma i dörröppningen. Hon höll upp två fullproppade påsar med mat och godis, läsk … osv. Hon gav er ett brett leende.